|
Hej alla nyfikna och Bengalälskare!
Jag heter Diana Hårshagen och bor med man, fyra barn, 4 katter och en hund i Gävle/ Gästrikland!
Jag föll för rasen Bengal för några år sedan, när vi tog bort en av våra gamla bondkatter, så att Nr.2 blev ensam. Då började jag leta efter en ny kompis och kom mer och mer in på att det skulle bli en Bengal ! Jag hade aldrig sett en Bengal på riktigt bara på bild. Vi provade att ta hem en vuxen fodervärdskatt, men hon trivdes inte riktigt hos oss. Livet i huset Hårshagen var alldeles för snabbt för henne, och hon bodde den första veckan i stort sett bara under soffan (om vi inte tog fram henne). Dessvärre hade hon också ovanan att markera överallt, och hon fick tyvärr flytta tillbaka till uppfödningen. Men jag var fast. Det var Bengal jag ville ha, och då på riktigt.
Varför jag föll för dem?
Ni som har Bengaler kan hoppa över de nästa meningarna. Men ni som inte känner till rasen vill kanske veta hur livet med en Bengal kan bli!
Från den dagen en Bengal flyttar in kommer man att
ha sällskap (även in på toaletten),
leva med en högre vattenräkning, för Bengaler älskar
att leka med vatten (vissa dricker i princip inte ur
skålar)
få kämpa om uppmärksamhet när kompisar hälsar
på för att de inte kan sluta att titta på katten
längta tills man få klappa dem (det finns ingen mjukare
päls i kattvärlden),
inte nöjer sig med bara en ( de behöver
verkligen sällskap),
bli tantstämplad, för att man helt plötsligt gillar alla
saker med leopardmönster.
Låter inte det skrämmande, då är man mogen för en Bengal!
Men deras kärlek är inte gratis man måste kämpa
för den. Fast de älskar att vara med
överallt, så räcker just det ibland för dem. Man
kan nog göra sig populär genom att aktivera
katten mycket genom lekar, erbjuda en stimu-
lerande miljö, med klätterträd och höga sov-
platser, och så klart med lite gourmetmat
.
Så här ser i alla fall vårt liv med en Bengal ut! ut
Kattutställningar är också en ny del i mitt liv, och det är trevligt att träffa så många olika människor från Sverige och även andra länder, som inte vet nåt bättre än att prata katt. Kompisar vill ha den korta versionen av svaret ”Hur gick det på utställningen”.” Ni vann vad rolig”, men när man pratar med en utställningsintresserad kan det dröja en halv timme tills man kommer till det där ”Ni vann vad rolig.” Efter alla frågor om vem som var där hur många Bengaler, vem som var domaren osv. Men vinner man inte gör inte det heller någonting för man har ju haft kul, och man kan lära sig så mycket av alla de som är på utställningar och som har uppfödning. Det är då idén föddes att starta en egen uppfödning.

Nu slukar jag all information om bengaler, utställningar, kattavel. Det är mycket man måste lära sig.
Katterna som jag kommer att föda upp kommer att vara van vid hundar, barn,(oftast många barn som gärna ställer upp på att leka med katterna) och andra djur. De kommer med andra ord att vara lite kräsna när det gäller underhållningsfaktorn i de nya hemmen.
Mitt mål i aveln är att få fram bengaler med en vild look , varma färger, mycket glitter och gärna också stora två färgade rosetter med mycket kontrast. Tiden får bevisa om jag kan hålla vad jag lovar!
Diana Hårshagen och familj

|